FODMAP och kost — evidensbaserad guide till låg-FODMAP-dieten vid IBS

1. Vad är FODMAP?

FODMAP är en förkortning som står för Fermentable Oligosaccharides, Disaccharides, Monosaccharides And Polyols — på svenska: fermenterbara oligosackarider, disackarider, monosackarider och polyoler. Det handlar om en grupp kortkedjiga kolhydrater och sockeralkoholer som har tre gemensamma egenskaper^[4]:

1. De absorberas dåligt i tunntarmen — antingen på grund av brist på enzymer (som laktas) eller avsaknad av effektiva transportmekanismer (som för fruktos).
2. De är osmotiskt aktiva — de drar vatten till tarmlumen, vilket kan ge lösare avföring och diarré.
3. De fermenteras snabbt av bakterier i tjocktarmen — detta ger gasbildning (väte, metan, koldioxid) som leder till uppblåsthet och buksmärtor.

Akronymen FODMAP myntades 2005 av Peter Gibson och Susan Shepherd vid Monash University i Melbourne, Australien, i en artikel som ursprungligen undersökte sambandet mellan västerländsk kost och Crohns sjukdom^[1]. Begreppet har sedan dess blivit centralt inom forskningen om funktionella mag-tarmbesvär, och låg-FODMAP-dieten är idag den mest evidensbaserade kostinterventionen vid IBS^[2].

Det är viktigt att förstå att FODMAP i sig inte är skadliga — de är naturliga beståndsdelar i hälsosam mat och fungerar som prebiotika som näring för tarmens nyttiga bakterier. Problemet uppstår hos personer med visceral överkänslighet (som vid IBS), där den normala tarmdistensionen från gas och vatten upplevs som smärtsam^[4].

2. De fem FODMAP-grupperna

FODMAP omfattar fem undergrupper av fermenterbara kolhydrater. Varje grupp har sin egen absorptionsmekanism och sina specifika livsmedelskällor. Monash University har systematiskt analyserat FODMAP-innehållet i hundratals livsmedel med HPLC-teknik^[7][8].

Oligosackarider: fruktaner och GOS

Fruktaner (frukto-oligosackarider och inulin) är kedjor av fruktosenheter som människan helt saknar enzym för att bryta ner. De absorberas alltså inte alls i tunntarmen — oavsett hur frisk tarmen är. Viktiga svenska källor inkluderar vete, råg, korn, lök, vitlök, purjolök och kronärtskocka^[7].

Galakto-oligosackarider (GOS) — framför allt raffinose och stachyose — finns i baljväxter som bönor, linser och kikärtor. Även GOS bryts inte ner av mänskliga enzymer utan fermenteras helt av tarmbakterier^[8].

En banbrytande studie av Skodje et al. (2018) visade i en dubbelblind, placebokontrollerad överkorsningsstudie att det var fruktanerna i vete — inte glutenet — som orsakade symtom hos personer med självrapporterad icke-celiakisk glutenkänslighet^[18]. Detta fynd har stor klinisk betydelse och antyder att många som tror sig vara glutenkänsliga egentligen reagerar på FODMAP.

Disackarider: laktos

Laktos (mjölksocker) kräver enzymet laktas för att brytas ner till glukos och galaktos i tunntarmen. Hos personer med laktasbrist når obruten laktos tjocktarmen där den fermenteras. I Sverige har uppskattningsvis 5–15 procent av den vuxna befolkningen kliniskt relevant laktosintolerans, med högre andel bland personer med utomeuropeiskt ursprung^[12].

Monosackarider: överskottsfruktos

Fruktos (fruktsocker) absorberas via transportören GLUT5 i tunntarmen, men kapaciteten är begränsad. Problem uppstår när intaget av fri fruktos överstiger glukosintaget i samma livsmedel — det är överskottet av fruktos relativt glukos som orsakar besvär, inte fruktos i sig. Höga källor inkluderar äpple, päron, mango, vattenmelon och honung^[11].

Polyoler: sorbitol och mannitol

Sockeralkoholer absorberas passivt och ofullständigt i tunntarmen. Sorbitol finns naturligt i stenfrukter (plommon, körsbär, persika, aprikos), medan mannitol dominerar i svamp och blomkål. Syntetiska polyoler (xylitol, maltitol) i sockerfria produkter kan också ge besvär. Muir et al. (2009) var de första att systematiskt kvantifiera polyolinnehållet i vanliga frukter och grönsaker^[7].

3. Hur låg-FODMAP-dieten fungerar — tre faser

Låg-FODMAP-dieten utvecklades vid Monash University och ska genomföras som en strukturerad trefasprocess. Whelan et al. (2018) publicerade den mest detaljerade evidensbaserade genomgången av denna modell^[6]. Att hoppa över fas 2 och 3 — vilket många gör på egen hand — motverkar hela syftet med dieten.

Fas 1: Elimination (2–6 veckor)

Under eliminationsfasen utesluts alla höga FODMAP-källor samtidigt. Syftet är att avgöra om FODMAP överhuvudtaget bidrar till dina symtom. Om du upplever en tydlig förbättring under denna fas är det en stark signal om att en eller flera FODMAP-grupper triggar dina besvär^[6].

Viktigt: Eliminationsfasen ska inte pågå längre än 6 veckor. Studier har visat att redan efter 4 veckor sjunker nivåerna av nyttiga bifidobakterier i tarmen, och längre restriktion ökar risken för onödigt näringsfattig kost^[9].

Fas 2: Återintroduktion (6–8 veckor)

I återintroduktionsfasen testas en FODMAP-grupp i taget genom strukturerade provokationer. Du äter en liten mängd av ett testlivsmedel dag 1, en medelstor mängd dag 2 och en stor mängd dag 3, medan du fortfarande håller resten av kosten låg-FODMAP. Efter tre testdagar följer en tvättperiod på minst tre dagar innan nästa grupp testas^[6].

Syftet är att kartlägga vilka FODMAP-typer du reagerar på och vid vilka mängder. Många patienter upptäcker att de tolererar de flesta FODMAP-grupper i måttliga mängder — det är ofta bara en eller två grupper som triggar symtom^[4].

Fas 3: Personalisering (långsiktigt)

Baserat på dina resultat från fas 2 anpassas kosten individuellt. Målet är en så bred och varierad kost som möjligt — du inkluderar alla tolererade FODMAP-grupper och begränsar bara det som faktiskt orsakar problem, vid de doser som ger symtom. Whelan et al. (2018) betonar att denna fas är den viktigaste ur ett långtidsperspektiv — det är här den bestående nyttan uppnås^[6].

4. Vetenskapligt stöd — vad säger forskningen?

Evidensbasen för låg-FODMAP-dieten vid IBS är idag stark och växer kontinuerligt. Här är de viktigaste fynden från randomiserade kontrollerade studier och systematiska översikter.

Halmos et al. (2014) — den banbrytande crossover-studien

Den mest citerade enskilda studien om FODMAP publicerades av Emma Halmos och kollegor från Monash University i Gastroenterology 2014. I en randomiserad, kontrollerad överkorsningsstudie jämfördes en låg-FODMAP-diet med en typisk australisk diet hos 30 IBS-patienter och 8 friska kontroller under 21 dagar per kost^[3].

Resultaten var tydliga: IBS-patienterna upplevde signifikant lägre symtompoäng på låg-FODMAP-kosten jämfört med den vanliga kosten. Effekten var särskilt uttalad för uppblåsthet, buksmärtor och avföringsfrekvens. Hos de friska kontrollerna sågs ingen skillnad — vilket styrker att det är den viscerala överkänsligheten vid IBS som gör att FODMAP triggar symtom^[3].

Staudacher et al. (2017) — FODMAP och probiotika

I en tvåfaktoriell RCT med 104 IBS-patienter visade Staudacher och kollegor att 61 procent av patienterna på låg-FODMAP-diet rapporterade adekvat symtomlindring, jämfört med 39 procent i kontrollgruppen. Totala IBS-SSS (Symptom Severity Score) var signifikant lägre i låg-FODMAP-gruppen. Samtidig probiotika påverkade inte symtomen men återställde nivåerna av bifidobakterier^[5].

Böhn et al. (2015) — svensk studie mot traditionell rådgivning

I en svensk multicenter-RCT med 75 IBS-patienter jämfördes låg-FODMAP-diet med traditionella IBS-kostråd (regelbundna måltider, minskat fett, minskad olöslig fiber, begränsat koffein) under 4 veckor. Resultatet: båda dieterna gav signifikant symtomförbättring och det fanns ingen statistiskt signifikant skillnad mellan grupperna^[13].

Detta fynd är kliniskt viktigt — det innebär att traditionella kostråd kan vara ett bra förstahandsalternativ, särskilt om en full FODMAP-utredning inte är tillgänglig. Men för patienter som inte svarar på grundläggande råd är låg-FODMAP ett logiskt nästa steg.

Eswaran et al. (2016) — IBS-D i USA

Den första amerikanska RCT:n av låg-FODMAP-diet undersökte specifikt patienter med IBS-D (diarré-dominant IBS). Låg-FODMAP-gruppen hade signifikant fler smärtrespondenterna och större förbättring av buksmärta, uppblåsthet, avföringskonsistens och avföringsfrekvens jämfört med en modifierad NICE-diet^[16].

Metaanalyser och systematiska översikter

Nanayakkara et al. (2016) sammanfattade den samlade evidensen och konstaterade att låg-FODMAP-dieten ger signifikant symtomlindring vid IBS i alla publicerade studier, men efterlyste fler stora, långsiktiga studier^[20]. Bellini et al. (2020) bekräftade i sin översikt att evidensbasen är solid men betonade att dietistledning är avgörande för säker genomförande^[17].

5. FODMAP och tarmfloran

En av de viktigaste invändningarna mot låg-FODMAP-dieten handlar om dess effekt på tarmfloran. FODMAP — särskilt fruktaner och GOS — fungerar som prebiotika: de näring åt nyttiga tarmbakterier som bifidobakterier och producenter av kortkedjiga fettsyror som butyrat^[9].

Vad visar forskningen?

Staudacher et al. (2012) publicerade den första studien som visade att FODMAP-restriktion under 4 veckor signifikant minskade nivåerna av bifidobakterier i avföring hos IBS-patienter jämfört med kontrollgruppen. Samtidigt upplevde patienterna klart förbättrade symtom — 68 procent av interventionsgruppen rapporterade adekvat symtomkontroll jämfört med 23 procent i kontrollgruppen^[9].

McIntosh et al. (2017) undersökte metaboliska effekter av låg- respektive hög-FODMAP-diet i en RCT och fann att låg-FODMAP-dieten signifikant minskade IBS-symtom men också påverkade metabolomet — med förändringar i profiler av kortkedjiga fettsyror och andra bakteriella metaboliter^[10].

Staudacher et al. (2017) visade dock att samtidig tillförsel av en multisträngad probiotika kunde återställa nivåerna av bifidobakterier under låg-FODMAP-diet utan att kompromissa med den symtomlindrande effekten^[5].

Klinisk implikation

Fynden understryker varför eliminationsfasen ska hållas kort och varför återintroduktionsfasen är avgörande. Den långsiktiga personaliserade fasen bör sträva efter att inkludera så mycket prebiotisk fiber som tolereras. Staudacher och Whelan (2017) sammanfattade det så: nyttan med symtomlindring överväger risken med tillfälligt minskade bifidobakterier — förutsatt att dieten genomförs korrekt med tidsbegränsad elimination^[4].

6. Laktosintolerans och fruktosmalabsorption

Två av de fem FODMAP-grupperna — laktos och överskottsfruktos — har sina egna välkända kliniska diagnoser som ofta överlappar med IBS.

Laktosintolerans

Misselwitz et al. (2019) publicerade en omfattande uppdatering om laktosmalabsorption och -intolerans i Gut. Globalt är laktasbrist (hypolaktasi) normen — cirka 65–70 procent av världens vuxna befolkning har nedsatt laktasaktivitet. I Sverige ligger andelen lägre, men 5–15 procent av vuxna har kliniskt relevant laktosintolerans^[12].

En viktig klinisk poäng är att symtomen vid laktosintolerans — uppblåsthet, gasbildning, diarré — är identiska med IBS-symtom. Många IBS-patienter antar därför att laktos är deras huvudproblem, när det i själva verket kan vara fruktaner eller andra FODMAP som triggar symtomen. En systematisk FODMAP-utredning ger tydligare svar än att blint undvika mejeriprodukter^[4].

De flesta laktosmalabsorbenter tolererar dessutom en viss mängd laktos — upp till 12 gram (motsvarande ett glas mjölk) per tillfälle orsakar sällan symtom om det konsumeras tillsammans med annan mat. Hård ost och smör innehåller minimalt med laktos och behöver sällan undvikas^[12].

Fruktosmalabsorption

Shepherd och Gibson (2006) publicerade den första kliniska guiden för fruktosmalabsorption vid IBS. De visade att 74 procent av IBS-patienter med verifierad fruktosmalabsorption (via väteandningstest) fick positiv symtomrespons efter dietär intervention — och effekten var klart bättre hos dem som följde kostrådgivningen jämfört med dem som inte var följsamma (85 vs 36 procent)^[11].

Det är överskottet av fri fruktos i förhållande till glukos som avgör om fruktos malabsorberas. Frukter som äpple och päron har högt fruktosöverskott, medan banan och blåbär har balanserat eller glukos-dominant sockerinnehåll^[7].

7. Låg-FODMAP i praktiken — livsmedelsguide

Nedan finns en översikt över vanliga svenska livsmedel uppdelade efter FODMAP-innehåll. Observera att portionsstorleken är avgörande — många livsmedel som är höga i FODMAP tolereras i små mängder. Använd Monash University FODMAP-appen för exakta portionsgränser^[8].

8. Vanliga misstag

FODMAP-dieten är effektiv när den genomförs korrekt, men det finns flera vanliga fallgropar som minskar nyttan eller till och med orsakar skada. Bellini et al. (2020) och Whelan et al. (2018) har identifierat följande typiska misstag^[17][6]:

1. Eliminationsfasen blir permanent

Det vanligaste och mest skadliga misstaget. Många patienter som provar FODMAP-dieten på egen hand stannar kvar i eliminationsfasen i månader eller till och med år, utan att gå vidare till återintroduktion. Detta leder till en onödigt restriktiv kost, minskad tarmflora-mångfald och risk för näringsbrister — särskilt kalcium, fiber och B-vitaminer^[14][9].

2. Att stryka hela livsmedelsgrupper i onödan

Vissa patienter utesluter alla mejeriprodukter, all frukt eller allt bröd — trots att deras individuella tolerans kan vara helt normal för dessa grupper. En korrekt genomförd fas 2 visar exakt vilka FODMAP-typer som triggar symtom. Att stryka hela grupper utan utredning ökar risken för onödig näringsfattigdom^[6].

3. Att fokusera på glutenfritt istället för låg-FODMAP

Forskning av Skodje et al. (2018) visar att det är fruktanerna — inte glutenproteinet — som orsakar symtom vid IBS. Att välja glutenfria produkter hjälper bara om de samtidigt är lägre i fruktaner, vilket inte alltid stämmer. Surdegsbröd med lång jäsning kan ha lägre FODMAP-halt trots att det innehåller gluten^[18].

4. Att genomföra dieten utan dietist

Staudacher et al. (2011) visade att dietistledd rådgivning gav signifikant bättre symtomrespons än standardråd. En dietist säkerställer korrekt genomförande av alla tre faser, förhindrar onödiga restriktioner och bevakar näringsstatus^[19].

5. Att ignorera andra IBS-faktorer

FODMAP-dieten adresserar bara en del av IBS-pusslet. Stress, sömnbrist, oregelbundna måltider och brist på fysisk aktivitet kan alla förvärra symtom oberoende av kosten. En helhetssyn är nödvändig^[4].

6. Att stapla restriktioner

Att kombinera låg-FODMAP med veganskt, glutenfritt och sockerfritt samtidigt gör kosten extremt begränsad och svår att följa. Det ökar också risken för ätstörningsbeteenden. Fokusera på en utredningsmetod i taget under professionell vägledning.

9. När ska du söka hjälp?

Låg-FODMAP-dieten är avsedd för personer med diagnostiserad IBS (Rome IV-kriterier) eller andra funktionella mag-tarmbesvär. Innan du börjar med FODMAP-restriktion bör en läkare ha uteslutit andra orsaker till dina symtom.

Din vårdcentral kan göra grundläggande utredning med blodprover (CRP, blodstatus, transglutaminas-antikroppar för celiaki) och avföringsprov (kalprotektin för att utesluta IBD). Vid behov remitteras du till gastroenterolog. Först efter att organisk sjukdom uteslutits bör FODMAP-diet övervägas — med remiss till en dietist med FODMAP-kompetens.

Sök dietist om:

• Du har diagnostiserad IBS och grundläggande kostråd inte räckt
• Du har provat FODMAP på egen hand men fastnat i eliminationsfasen
• Du har andra kostrestriktioner (vegetarisk, vegansk, allergier) som gör dieten komplex
• Du har eller har haft ätstörningsproblematik — FODMAP-restriktionen kan trigga problematiskt beteende
• Du upplever viktnedgång, trötthet eller andra tecken på näringsbrister

10. Praktiska tips

Här är konkreta, forskningsbaserade strategier för att genomföra FODMAP-dieten framgångsrikt i vardagen^[6][17]:

Smaksättning utan lök och vitlök

Lök och vitlök är två av de vanligaste FODMAP-källorna och bland de svåraste att undvika eftersom de finns i nästan alla fonder, såser och färdigmat. Fruktanerna i lök och vitlök är vattenlösliga men inte fettlösliga — du kan därför smaksätta olja med vitlök och sedan ta bort vitlöken (vitlöksolja). Andra smaktillskott: gräslök (låg-FODMAP), ingefära, chili, spiskummin, gurkmeja, citron och basilika.

Brödval

Surdegsbröd med lång jäsning (minst 12 timmar) har lägre FODMAP-halt än jästbröd, även om det bakas på vete. Jästbakterierna bryter ner en del av fruktanerna under jäsningen. Alternativt: havrebröd, risbröd eller speltsurdeg. Portionsstorleken spelar roll — en skiva kan tolereras även om tre inte gör det^[8].

Matlagning och måltidsplanering

• Planera veckan — spontana matval under eliminationsfasen leder ofta till misstag
• Laga mat från grunden — färdigmat innehåller ofta lök, vitlök och andra dolda FODMAP
• Konserverade och sköljda baljväxter tolereras ofta bättre än torkade, eftersom en del av GOS löses ut i vätskan
• Frysportioner av godkända rätter sparar tid på stressiga dagar
• Monash FODMAP-appen — det bästa verktyget för att kontrollera portionsstorlekar och FODMAP-betyg i realtid

Äta ute

• Välj rätter med synliga ingredienser (grillad fisk med potatis och grönsaker snarare än samlingsrätter)
• Fråga om lök och vitlök i såser och fonder — de finns nästan alltid
• Be om att byta lök/vitlök mot gräslök eller servera utan dessa
• Välj laktosfria alternativ till grädde och ost

11. Sammanfattning

Låg-FODMAP-dieten är den mest evidensbaserade kostbehandlingen vid IBS och ger symtomlindring hos majoriteten av patienterna. Men den är inte en enkel uteslutningsdiet — den är ett strukturerat utredningsverktyg i tre faser.

• FODMAP är fermenterbara kolhydrater som drar vatten till tarmen och fermenteras snabbt av tarmbakterier, vilket ger gas, uppblåsthet och smärta hos personer med visceral överkänslighet^[1][4].
• Trefasmodellen (elimination, återintroduktion, personalisering) är nödvändig för säker och effektiv tillämpning. Eliminationsfasen ska aldrig bli permanent^[6].
• Evidensbasen är stark — RCT:er visar konsekvent 50–80 procent responsfrekvens för symtomlindring^[3][5][20].
• Tarmfloran påverkas tillfälligt negativt under eliminationsfasen, men risken hanteras genom tidsbegränsad restriktion och eventuell probiotika^[9][5].
• Dietistledning ger signifikant bättre resultat och minskar risken för onödiga restriktioner och näringsbrister^[19][16].
• Individuell tolerans varierar stort — de flesta tolererar de flesta FODMAP-grupper i måttliga mängder. Målet är en så bred kost som möjligt^[6].

Vanliga frågor om FODMAP och kost

Källförteckning

1. Gibson PR, Shepherd SJ (2005). Personal view: food for thought — western lifestyle and susceptibility to Crohn's disease. The FODMAP hypothesis. Aliment Pharmacol Ther, 21(12):1399-1409. DOI: 10.1111/j.1365-2036.2005.02506.x
2. Gibson PR, Shepherd SJ (2010). Evidence-based dietary management of functional gastrointestinal symptoms: The FODMAP approach. J Gastroenterol Hepatol, 25(2):252-258. DOI: 10.1111/j.1440-1746.2009.06149.x
3. Halmos EP, Power VA, Shepherd SJ, Gibson PR, Muir JG (2014). A diet low in FODMAPs reduces symptoms of irritable bowel syndrome. Gastroenterology, 146(1):67-75.e5. DOI: 10.1053/j.gastro.2013.09.046
4. Staudacher HM, Whelan K (2017). The low FODMAP diet: recent advances in understanding its mechanisms and efficacy in IBS. Gut, 66(8):1517-1527. DOI: 10.1136/gutjnl-2017-313750
5. Staudacher HM, Lomer MCE, Farquharson FM, Louis P, Fava F, Franciosi E, Scholz M, Tuohy KM, Lindsay JO, Irving PM, Whelan K (2017). A diet low in FODMAPs reduces symptoms in patients with irritable bowel syndrome and a probiotic restores Bifidobacterium species: a randomized controlled trial. Gastroenterology, 153(4):936-947. DOI: 10.1053/j.gastro.2017.06.010
6. Whelan K, Martin LD, Staudacher HM, Lomer MCE (2018). The low FODMAP diet in the management of irritable bowel syndrome: an evidence-based review of FODMAP restriction, reintroduction and personalisation in clinical practice. J Hum Nutr Diet, 31(2):239-255. DOI: 10.1111/jhn.12530
7. Muir JG, Rose R, Rosella O, Liels K, Barrett JS, Shepherd SJ, Gibson PR (2009). Measurement of short-chain carbohydrates in common Australian vegetables and fruits by high-performance liquid chromatography (HPLC). J Agric Food Chem, 57(2):554-565. DOI: 10.1021/jf802700e
8. Varney J, Barrett JS, Scarlata K, Catsos P, Gibson PR, Muir JG (2017). FODMAPs: food composition, defining cutoff values and international application. J Gastroenterol Hepatol, 32(Suppl 1):53-61. DOI: 10.1111/jgh.13698
9. Staudacher HM, Lomer MCE, Anderson JL, Barrett JS, Muir JG, Irving PM, Whelan K (2012). Fermentable carbohydrate restriction reduces luminal bifidobacteria and gastrointestinal symptoms in patients with irritable bowel syndrome. J Nutr, 142(8):1510-1518. DOI: 10.3945/jn.112.159285
10. McIntosh K, Reed DE, Schneider T, Dang F, Kefd AH, Stomber GE, Beyak MJ, Vanner SJ (2017). FODMAPs alter symptoms and the metabolome of patients with IBS: a randomised controlled trial. Gut, 66(7):1241-1251. DOI: 10.1136/gutjnl-2015-311339
11. Shepherd SJ, Gibson PR (2006). Fructose malabsorption and symptoms of irritable bowel syndrome: guidelines for effective dietary management. J Am Diet Assoc, 106(10):1631-1639. DOI: 10.1016/j.jada.2006.07.010
12. Misselwitz B, Butter M, Verbeke K, Fox MR (2019). Update on lactose malabsorption and intolerance: pathogenesis, diagnosis and clinical management. Gut, 68(11):2080-2091. DOI: 10.1136/gutjnl-2019-318404
13. Böhn L, Störsrud S, Liljebo T, Collin L, Lindfors P, Törnblom H, Simrén M (2015). Diet low in FODMAPs reduces symptoms of irritable bowel syndrome as well as traditional dietary advice: a randomized controlled trial. Gastroenterology, 149(6):1399-1407.e2. DOI: 10.1053/j.gastro.2015.07.054
14. O'Keeffe M, Jansen C, Martin L, Staudacher HM, Lomer MCE, Irving PM, Whelan K (2018). Long-term impact of the low-FODMAP diet on gastrointestinal symptoms, dietary intake, patient acceptability, and healthcare utilization in irritable bowel syndrome. Neurogastroenterol Motil, 30(1):e13154. DOI: 10.1111/nmo.13154
15. Kortlever TL, Ten Bokkel Huinink S, Bouma G, Muris JWM, Witteman BJM (2019). Low-FODMAP diet is associated with improved quality of life in IBS patients — a prospective observational study. Nutr Clin Pract, 34(4):623-630. DOI: 10.1002/ncp.10233
16. Eswaran SL, Chey WD, Han-Markey T, Ball S, Jackson K (2016). A randomized controlled trial comparing the low FODMAP diet vs. modified NICE guidelines in US adults with IBS-D. Am J Gastroenterol, 111(12):1824-1832. DOI: 10.1038/ajg.2016.434
17. Bellini M, Tonarelli S, Nagy AG, Pancetti A, Costa F, Ricchiuti A, de Bortoli N, Mosca M, Marchi S, Rossi A (2020). Low FODMAP diet: evidence, doubts, and hopes. Nutrients, 12(1):148. DOI: 10.3390/nu12010148
18. Skodje GI, Sarna VK, Minelle IH, Rolfsen KL, Muir JG, Gibson PR, Veierød MB, Henriksen C, Lundin KEA (2018). Fructan, rather than gluten, induces symptoms in patients with self-reported non-celiac gluten sensitivity. Gastroenterology, 154(3):529-539.e2. DOI: 10.1053/j.gastro.2017.10.040
19. Staudacher HM, Whelan K, Irving PM, Lomer MCE (2011). Comparison of symptom response following advice for a diet low in fermentable carbohydrates (FODMAPs) versus standard dietary advice in patients with irritable bowel syndrome. J Hum Nutr Diet, 24(5):487-495. DOI: 10.1111/j.1365-277X.2011.01162.x
20. Nanayakkara WS, Skidmore PM, O'Brien L, Wilkinson TJ, Gearry RB (2016). Efficacy of the low FODMAP diet for treating irritable bowel syndrome: the evidence to date. Clin Exp Gastroenterol, 9:131-142. DOI: 10.2147/CEG.S86798